Raspresentation Norsk Buhund

Charmerande kulturhistoria! Läraktig familjehund! Sund och okomplicerad!

Genom århundraden har buhunden varit den norske bondens medarbetare och följeslagare som vaktare på boplatsen och boskapen.

Den har genom tiderna varit till ovärderlig hjälp och nytta med sin idealiska storlek, sitt genomgående goda temperament och sina okomplicerade rasegenskaper.

I dag framstår buhunden som en av de lämpligaste familjehundarna.

Namnet kommer från det norska ordet bu som betyder bo, d v s boplats, gård eller hus. Hundens historia går mer än 1000 år tillbaka i tiden. Det betyder att buhunden kom med vikingarna till Shetlandsöarna, Island och Grönland i slutet av 800-talet. Fynd i norska vikingagravar visar att spetshundar av buhundstyp var mycket vanliga på gårdarna i Norge vid den tiden.

Det som karaktäriserar dagens buhundsras är dess stora användningsområden. Rasen har med andra ord goda anpassningsmöjligheter.

Som familjehund är den läraktig samt genomgående lätt att dressera. Den älskar barn och har en nästan obegränsad lust att leka. Är jämt i farten, nyfiken och livlig, alltid på plats när det händer något.

Den har en stark revirkänsla är vaken och påpasslig och modig vad det gäller att försvara sina domäner.

Den stortrivs i skog och mark och är alltså idealisk för dem som tycker om friluftsliv.

Den har dessutom en mycket god hörsel vilket betyder goda förutsättningar som vaktkund.

Buhunden används i olika former av jakt på både älg, småvilt och fågel. Dagens buhundar är framgångsrika som brukshundar i lydnad, spår och agility. Vi har i Sverige buhundar som meriterats som räddningshundar samt som servicehundar åt  handikappade.

Den norska buhunden är en sund ras med genomgående okomplicerad mentalitet.

Följande står att läsa om helhetsintrycket i buhundens ras standard.

Buhunden är en typisk spetshund, under medelstorlek, lätt byggd med kort kompakt kropp, tät åtliggande päls och upprättstående öron. Svansen bärs stramt ringlad över rygglinjen. Hunden ska ha ett vaket och energiskt temperament. Hanen är i genomsnitt något större än tiken med sina 43-47 cm mot tikens 41-45. Könsprägeln är vanligen markant, vilket ger en tydlig skillnad mellan könen. Mentaliteten är likartad.