Raspresentation Keeshond

Rasen tillhör gruppen spetshundar. Ordet kees är holländska och betyder just spets. Kring rasens äldre historia finns många sägner och berättelser. Man brukar säga att keeshonden är den närmaste släktingen till stenåldersmänniskornas lilla grå torvspets.

Småningom blev hundtypen allt mer ovanlig men kom att leva kvar i vissa delar av Tyskland och Holland där den fungerade som vakthund och behöll sin typ och sina egenskaper.

Seden att ha hund ombord på båtar och kanalpråmar har lång tradition i Holland.

Därifrån kom keeshonden till England och efter första världskriget grundades de första kennlarna med keeshonduppfödning i England: van Zaandaam, Evenlode och Vorden. 1925 bildades den engelska keeshondklubben. I England har rasen utvecklats till den familjevänliga och vackra pälshund den nu är. De hundar som finns i Sverige härstammar huvudsakligen från engelska importer.

De första importerades 1950 av Carin Slättne och Alfrida Lindholm, Kristianstad. I Skåne fick keeshonden ofta ersätta den gamla bandhunden: utan utpräglad jaktlust men med stark revirkänsla kunde man ha dessa hundar lösa på gårdsplanen. Därtill en lagom stark vaktinstinkt för att bara rapportera när det kom främmande till gården.

Idag är keesen spridd över hela Sverige. Många uppfödare har fastnat för rasen, några av dem som startade på 60-talet är fortfarande aktiva och har förblivit trogna mot rasen. De flesta svenska kennlar har uppfödning i mindre skala.

Keeshond är en medelstor pigg och vaken spetshund. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livsläng.

Keeshond har blivit omtyckt och uppskattad både för sällskap och utställning. Hunden är också mycket elegant med en stor och luftig päls - utom där den är som mest i vägen, på huvud och tassar - och den har ett uttrycksfullt och vackert huvud där de fint tecknade - glasögonen - är rasens särmärke.

Pälsen består av riklig underull och täckhår av varierande längd på olika ställen av kroppen. Längst på halsen (kragen), på svansen och bak på låren (byxorna). Är kvaliteten på pälsen bra är den inte så jobbig att sköta som man kan tro vid första anblicken. Men man får inte låta pälsen tova ihop för det är då det blir arbetsamt.

Regelbunden borstning och kamning ända nerifrån hårbottnen (en gång i veckan brukar räcka) och lite rejälare tag vid fällning. Ullen som kammas ur sparar man naturligtvis till någon som kan spinna och sticka.

Dagens keeshond är framför allt en sällskaplig familjehund, som är anpassningsbar och fungerar i skiftande miljöer. Glad och lättlärd, vaken och nyfiken, låg jaktlust och lagom vaktinstinkt. Brukar fungera utmärkt med barn och andra djur.

Keeshonden har FCI-standard nr 97, en samlingsstandard för Tyska spetsar, som inkluderar både keeshond och dvärgspets.